Jag är en potatis.

Om potatis.

Om du bara ska odla en enda sak: odla potatis. Ingen gröda kräver så lite och ger så mycket tillbaka – att misslyckas är i det närmaste omöjligt så länge du kommer ihåg att sätta dina knölar om våren och gräva upp dem om hösten.

  Egenodlad potatis är inte bara obesprutad, som odlare har du möjlighet att välja och vraka bland alla roliga sorter som finns. Dessutom är den alltid godare än den kommersiellt odlade och hårt gödseldrivna potatisen. 

  Att förvara skörden är inte heller något problem – ta hem en packe papperspåsar från mataffären, fyll varje med ett par kilo potatis och placera påsarna i en sluten låda i källaren. Hinner du inte äta upp allt före våren så kan du använda det sista som sättpotatis.

Tidig fast vs sen och mjölig.

Köper du sättpotatis på nätet har du förbluffande många olika sorter att välja bland, fördelade på potatis som kan skördas extra tidigt, tidigt och sent på säsongen.

  De tidiga och extra tidiga sorterna är alla fasta sorter med mer eller mindre gult kött, vaxartad konsistens, aningen söt, smörig eller nötig smak. Fast potatis innehåller mer vatten i förhållande till stärkelse och kan skördas som färskpotatis eller fullmogen potatis.

  De sena sorterna har oftast vitare kött, mindre uttalad smak och mjölig till sönderfallande konsistens. Skörden ligger senare på hösten och om du vill kan du låta några knölar ligga kvar i jorden och skörda dem först när de blivit stora som bakpotatisar. Eftersom sena sorter innehåller mindre vatten och mer stärkelse, klarar de vinterlagring bättre än de tidiga sorterna.

  Fast potatis är mest all-round, mjölig bättre när du ska göra gnocchi, kroppkakor eller använda potatis i brödbak.

Tidiga sorter.

Rocket är som namnet antyder en snabb och extra tidig sort; som odlare gäller det att skörda i tid, annars blir knölarna enorma. Mycket populär och rikgivande.

  Extra tidig är också sorten Timo, Finlands mest odlade potatissort som ger stor skörd av gula knölar med utsökt smak.

  Tidiga, lättodlade Sarpo Kifli är ett bra val för både nybörjare och potatishypokondriker – smaken är utmärkt, sorten ovanligt frisk och dessutom resistent mot bladmögel.

  Den tidiga gourmetsorten Amandine har blekgult kött, smörig smak och ger stor skörd. Växer sig gärna stor i jorden så skörda i tid!

  Lika tidig är den vackra Cherie, även den en gourmetsort fast med gult, fast kött under det djupt rosafärgade skalet.

  En i Sverige ny och tidig sort är Andean Sunside. Solgult kött, smak av nötter och kastanj och extra kort koktid. Utmärkt som kok- och gratängpotatis, mindre lyckad som pommes och klyftor.

Sena sorter.

Sarpo Mira är den friskaste potatissort som finns, en särskilt värdefull egenskap hos sena potatissorter. Ett säkert val för dig som odlar i fuktiga jordar eller halvskugga.

  Mayan Gold brukar beskrivas som ”den godaste potatissort som finns”. Är en förädlad knöl från Solanum Phureya, en ursprungligen vild sort som tidigare inte klarat vårt nordiska klimat.

  Från Danmark kommer den roliga sorten Sparrispotatis Asparges. De mycket välsmakande knölarna är långsmala och knotiga vilket komplicerar skalning. Ger mindre skörd.

  Det senare gäller även Mandelpotatis, ett måste för dig som gillar surströmming. Mandelpotatis trivs bäst i Norrlands magra jordar och den låga avkastningen kompenseras av den fina mandelsmaken.

Förgro på jord.

Vill du ha tidig och riklig skörd ska du förgro potatisen på jord 4-6 veckor före utsättning och allra helst se till att sättknölarna hinner få lite rötter innan du petar ner den i jorden.

  Enklast är att använda stora odlingsbrickor av plast. Grunda brickorna med några centimeter fuktig mull, kompost eller jord, och placera sättpotatisen tätt ovanpå. Täck gärna löst med gles väv eller transparent plast, ställ svalt och ljust och håll jorden aningen fuktig.

  Att förgro på jord är bättre än att förgro potatis på vanligt sätt, alltså att ställa den torrt i exempelvis äggkartonger så att knölarna hinner få groddar. Med rötter etablerar sig potatisen snabbare, ger tidigare och större skörd.

Växtföljd.

Precis som kål ska potatis aldrig odlas i samma jord, år efter år eftersom den är mottaglig för en rad olika sjukdomar; ju fler år den odlas på samma plats, desto större är risken att potatisen drar till sig mögelsjukdomar, virus eller skadedjur.

  Bäst är att odla i 4-årig växtföljd, alltså att inte låta potatis återkomma till samma växtplats förrän var femte år. Vill du veta hur du ska tänka kan du läsa mer om växtföljd i kapitlet Svartkål här i Odlingsskolan. Ett förslag är att odla potatis där du föregående år odlat kål.

Sätta potatis.

En sättpotatis ska inte vara för stor, små knölar med en längd om ungefär 5 cm är lagom. Om dina sättpotatisar är avsevärt mycket större än så kan du dela dem där du har groddar eller ögon på båda bitarna.

  Potatis kan sättas så snart jorden reder sig och fått upp temperaturen litegrann. Första eller andra veckan i maj är lagom för oss som odlar i mitten av landet, odlar du i södra Sverige kan du starta ännu tidigare och odlar du i norr så väntar du en vecka.

  Dra upp omkring 8-10 cm djupa fåror med ett avstånd om 50-60 cm emellan. Sätt potatisen med groddarna upp och rötterna ned, omkring 20-30 cm mellan varje sättpotatis. Kupa upp jord från sidorna så att potatislandet får en vågig form. Vattna om jorden är torr.

  När blasten börjar växa till sig kupar du upp ännu mer jord över potatisen så att ingen knöl riskerar att hamna i dagen. 

Gödsel.

Håll igen på gödseln, max 2-3 kg stallgödsel per kvadratmeter räcker. Mer ger visserligen praktfull blast och stora knölar, problemet är bara att hårt kvävedriven potatis blir vattning, beter sig knepigt i tillagningen och kan få en trist bismak. Mycket gödsel ökar dessutom risken att potatisen drabbas av någon sjukdom. Har du inte tillgång till stallgödsel kan du täcka jorden med några cm färskt gräsklipp och vattna ovanpå, då får potatisen gödsel samtidigt som jorden får lättare att hålla kvar fukten.     

Problem.

Det är på hösten som potatisen riskerar att drabbas av olika sjukdomar eftersom kyla och fukt drar till sig olika olika typer av mögelsvampar. Det är också därför de sena, mjöliga potatissorterna är mer utsatta medan den tidiga sommarpotatisen brukar klara sig.

  Gardera dig genom att köpa certifierat utsäde och att aldrig odla potatis på samma plats år efter år. Säkrast är att tillämpa 4:årig växtföljd, då kan du sätta potatis på den plats där du föregående år odlat kål. Har du inte odlat i växtföljd förut kan du läsa mer i Odlingsskolans kapitel om svartkål.

  Skorv: En helt ofarlig åkomma som yttrar sig som sträva fläckar på skalet. Skorv orsakas av jordbakterier, är vanligast i kalkrika jordar och brukar drabba potatisen om sommaren varigt ovanligt torr. Ett tips är att jordförbättra med näringsfattig trädgårdkompost som sänker jordens pH-värde.

  Solskador: Om knölarna exponeras för solljus blir de gröna och svagt giftiga. Förutom att man får magknip så smakar potatisen bittert redan i munnen. Kupa upp jord över blasten och låt inte nyskördad potatis stå och sola sig i skottkärran.

  Potatisbladmögel: Den vanligaste åkomman när det gäller potatis. Potatisbladmögel yttrar sig i form av bruna fläckar på bladen. Mycket snart sprider sig sjukan till rotknölarna i form av brunröta och därmed blir potatisen oätlig. För att slippa drabbas ska du undvika skuggiga och extra fuktiga lägen, hålla igen på gödseln och förgro potatisen på jord så att den hinner växa klart innan höstens fukt och kyla ökar sjukdomstrycket. Upptäcker du bruna fläckar på bladen, ta omedelbart bort och elda upp blasten; lägg den inte i komposten, då har du snart smittan överallt och den sprider sig mer än gärna till andra potatisväxter som tomat och aubergine.

  Potatiscystnematoder: En pytteliten rundmask som angriper potatisens rotsystem. Söker sig till odlingar där potatis odlas i samma jord år efter år. Använd aldrig potatis du köpt i mataffären som utsäde, får du in den här figuren kan den nämligen bli kvar i jorden i upp till 20 år.

  Potatiskräfta: Drabbar främst sena sorter och ger mörka svulster på rotknölarna. Är du orolig, odla någon av de resistenta sorterna och tillämpa 4:årig växtföljd så är det ingen fara.

Skörd.

”När potatisen blommar är det dags att skörda” kan man ofta läsa i lite äldre odlingslitteratur. I själva verket är det långt ifrån alla sorter som verkligen blommar och generellt är vissnande blast ett mycket bättre tecken på att potatisen vuxit klart. Vill du ta upp potatisen tidigare än så, gräv ner fingrarna i jorden och känn efter hur stora knölarna hunnit bli, att gräva upp dem när de ännu är små som vindruvor är ju ingen bra idé.

När blasten gulnat ska du för övrigt ta bort den för att förebygga mögelangrepp. Däremot kan du låta potatisen ligga kvar i jorden och växa till sig ytterligare – vissa tidiga sorter, som t ex Amandine, kan ligga kvar i jorden tills knölarna blivit stora som bakpotatisar om du vill det.