Rödbetor
Betor i alla kulörer.
Rödbetan och alla dess mångfärgade kusiner är bland det mest tacksamma en människa kan odla. Visst, fröna måste ner i jorden och förr eller senare måste du vanligtvis gallra, men i övrigt sköter betor sig själv. Dessutom är tiden från sådd till skörd bara 75 dagar.
Rödbetan är egentligen en tvåårig växt som klarar att övervintra utomhus. År ett satsar den på att lagra ner energi i roten, år två ligger fokus på att gå i stock, alltså att blomma och sätta frön. Dessvärre är det bara den unga betan som är god att äta; under blomning tas energi ur roten som tappar smak, blir hård och fibrös.
Eftersom de flesta av oss odlar betor i syfte att äta dem, bör man känna till att en beta som blir köldstressad kan programmera om sig själv och gå i stock, alltså bestämma sig för att sätta frön, redan år ett. Störst är risken om du sår tidigt direkt på växtplatsen utomhus. Det är inte fröna som är köldkänsliga utan de unga plantorna – en frostnatt eller två kan få konsekvenser som uppdagas först när det närmar sig skörd.
SORTER
De klassiska, mörkt röda rödbetorna innehåller mest av färgämnet betacyanin, är aningen kraftigare i smaken och färgar av sig på allt i omgivningen. Jordigheten faller och sötman tilltar i en stigande skala från gulbeta, polkabeta och den allra sötaste vitbetan. Men smak och konsistens varierar också beroende på ålder; ju yngre beta, desto lättare smak och saftigare struktur, medan betor som får växa sig fullstora får en uttalat robust arom och något träigare struktur.
Vilka sorter som är godast är en smaksak och varierar beroende på vem man frågar; sanningen är att de flesta av oss skulle ha svårt att skilja dem åt i ett blindtest. Men några små skillnader finns trots allt.
Bland rödbetorna utmärker sig Forono med sin stora smak och avlånga form. De något mildare, runda sorterna Moneta och Alvro Mono delar samma fördel, nämligen att du slipper gallra eftersom fröna är monogerma och inte uppträder i kluster, men skiljer sig på så vis att Moneta är extra krispig och Alvro Mono extra tidig. Bulls Blood är estetens val av den enkla anledningen att blasten är mörkt purpurlila.
Den vanligast förekommande sorten bland gulbetorna heter Burpees Golden och det finns en god anledning till det: den är helt enkelt väldigt bra. Det samma gäller polkabetan Chioggia.
Bland vitbetorna anses den klotrunda Blankoma/Avalanche White Beet av många vara den allra godaste. På andra plats kommer Albina Vereduna.
SÅ - När?
När du kan sätta de första fröna beror på hur du tänker gå till väga och vad du är ute efter. Vill du kunna vinterlagra betorna i jorden under vintern ska du inte sätta dem för tidigt – då blir de alltför stora och kan bli grova i strukturen – satsa då på att sätta fröna i juni istället.
Vill du snarare äta små, färska rödbetor under sommaren kan du starta tidigare. Har du riktigt bråttom och kan tänka dig att ha plantorna inomhus en dryg månad sätter du fröna i slutet av mars* och planterar ut i början av maj om inte väderleksrapporten varnar för minusgrader. Har du drivbänk eller växthus kan du frigöra plats inomhus genom att kallså fröna från slutet av mars, alltså att låta dem gro ute i drivbänken eller växthuset; fröna bestämmer själva när det är säkert att komma upp. Kallsådda plantor växer långsammare än de som drivits upp inomhus, men de som vågar sig upp är starka och härdade från början. Men kommer det en kall natt bör du skydda plantorna genom att täcka med bubbelplast eller odlingsväv. Plantera ut i början av maj om inte väderleksrapporten säger annat.
Vill du så direkt på växtplatsen väntar du till början av maj.
Och skulle du få lust att sätta en andra omgång rödbetor sedan du skördat den första, bör fröna vara i jorden senast i mitten av juli**.
*Detta och följande datum gäller oss som odlar i mitten av landet – ni som odlar i söder kan börja en vecka tidigare och ni som odlar norr om Uppsala väntar en vecka.
**När det gäller sista datum att så rödbetor gäller det omvända – ni som odlar i söder kan vänta en vecka och ni som odlar norr om Uppsala startar en vecka tidigare.
Så – hur?
Frisådd och bredsådd i all ära, men absolut enklast är att så fröna individuellt i pluggbrätte. Såjord eller fin planteringsjord är inte så noga, fröna gror ändå. Fyll brättet med jord, vattna igenom om sätt fröna ungefär 2 cm djupt. Täck med jord. Inom tio dagar bör de första, späda små bladen ha tittat upp. Och du behöver inte göra någonting mer än att hålla sådden fuktig.
När plantorna börjar fylla ut brättet är det dags att gallra. Eftersom rödbetsfröer oftast sitter ihop i kluster, är det sällan en planta som kommit upp utan två eller tre. Nyp bort den eller de svagaste och spara den starkaste.
Utplantering.
Från början till mitten av maj bör det vara säkert att plantera ut småplantorna där du tänkt odla dem. Betor kan odlas på samma plats år efter år, men odlar du kål och potatis som måste växla plats, så är betor en bra gröda att sätta där du föregående år odlade kål.
Precis som alla andra föredrar betor mullrik jord och helst ett någorlunda soligt läge, men har du bara lerjord att erbjuda kan du mulla ner välgödslad planteringsjord eller komposterad kogödsel i jorden innan du sätter ner plantorna – då har de så att de klarar sig hela säsongen. Betor är nämligen inte särskilt näringskrävande, tvärtom ska du se upp med att ge dem för mycket kväve. Undvik därför att gödsla med ren kvävegödning som färskt gräsklipp, guld- och nässelvatten – det blir bara en massa blast på bekostnad av rot.
Sätt plantorna med ett avstånd om 8 cm och ett radavstånd om ungefär 30 cm. Kupa upp jord över roten när den börjar sticka upp ovanför ytan – det gör inget om roten blir grön närmast blasten men snyggare om den inte blir det.
Förvaring.
Bästa sättet att förvara betor är där de står, i jorden, och så länge temperaturen inte sjunker under -8° C så klarar de sig fint. Tänk bara på att de fortsätter växa, om än långsamt. Planerar du att skörda betor ända in på senhösten så bör du inte ha sått dem tidigare än vid midsommar; äldre betor än så blir i största och träigaste laget.
/copyright Lotta Lundgren